Referat 2017

Den 13 december


Flyget påbörjade digitaliseringen för 50 år sedan, allt handlar om informationsövertag.


Kvällens föredragshållare Jan Närlinge Mj FV (res) har en bakgrund i Flygvapnet och Försvarets Materielverk med en omfattande flygtjänsterfarenhet från våra svenska flygsystem och under provflygarutbildning i USA även från flera amerikanska.


Efter tiden i försvaret arbetade Jan på SAAB, där han så småningom hade ansvar för exportaffärer som ordförande och VD för SAAB-BAE Systems Gripen AB.


2005 utsågs Jan till President för Boeing i Norra Europa med ansvar för Boeings marknad i den regionen.


Jan började sitt föredrag med att konstatera att FV och Saab var förutseende och påbörjade digitaliseringen för 50 över år sedan. Man insåg tidigt att Situation Awereness (lägesuppfattning), en aktuell och korrekt bild av luftläget, var mycket viktigt. Presentationen för föraren måste vara tydlig och lättförståelig.  Exempel på detta var styrdataledning till 35 Draken i samfunktion med STRIL 60. De var världsunika system på sin tid. Hotbilden med störning från motståndare, där möjligheten att talstridsleda egen jakt blev svårare, drev på utvecklingen av nya robusta system.


STRIL 60 var ett modernt stridsledningssystem där radarbilden skickades direkt från radarstationerna till STRIL-centralerna (RrgC och LfC). Revolutionerande var smalbandsöverföringen via det ordinarie telenätet, som möjliggjordes av att man lärde sig att digitalisera och komprimera råbilden från dåtidens radarstationer och kunde skicka informationen i digital form. Styrdata till 35 Draken från marken kunde genomföras utan tal. Föraren fick information om målets höjd, fart och kurs och avstånd på instrument i flygplanet.


En viktig erfarenhet att komma ihåg när det gäller digitalisering är att ny teknik skapar möjligheter men samtidigt utmaningar som kräver nya metoder. Den insikten har utvecklats efterhand.


Gripen är ett tidigt exempel på ett modernt systemflygplan som är digitaliserat, där de olika systemen i flygplanet kommunicerar med varandra och med piloten och med olika system på marken.


Nytt för Gripen är Fly-by Wire, elektriskt styrsystem, som är ett villkor för att kunna flyga instabila flygplan. Instabiliteten ger snabbare styrresponser och viktsbesparingar, utöver att det elektriska styrsystemet även är viktbesvarande i sig. Styrautomaten ger föraren optimal lastfaktor med hänsyn till vikt och fart. På civila flygplan (Boeing 787) undertrycker styrsystemet turbulens och förbättrar komforten för passagerarna.


Viktiga erfarenheter av digitalisering av flygsystem:


•Konfigurationskontroll och dokumentation vid utveckling och åtgärder är viktig

•Standardiserade protokoll och gränssnitt bör användas

•Viktigt att samla information och analysera denna i realtid

•Digitala modeller ger möjligheter att använda provning i datormiljö och mindre verifiering i provflygplan. Sparar flygtid och risker


Ett annat exempel på digitalisering är GPS som avsevärt revolutionerade och förbättrade flygets navigerings- och precisionsförmåga, både civilt och militärt. Kuriosa är att när Gripen skulle flyga första uppvisningen på Farnborough hade föraren en handhållen GPS i cockpit. Flygplanets navsystem var inte konstruerat för att kunna användas väster om Greenwich 0-meridian.


Inom modern krigföring (Net Centric Warfare,  NCW) blir den nya generationens stridsflygplan (JSF, Gripen E, Super Hornet) en del i ett informationsnätverk där information ständigt utbyts i realtid mellan de olika delarna i nätverket. Information strömmar ständigt mellan marken och flygplanen och mellan flygplanen sinsemellan. En viktig del i detta är moderna taktiska datalänkar och nya generationens AESA radar, som kan spana mot många mål i luften och på ytan samtidigt och är svårare att störa är tidigare generationers flygplanradar.


Även om flygets digitalisering drivs av militärflygets utveckling så följer civilflyget med i utvecklingen. Moderna civila flygplan har Fly-by-Wire styrsystem och datalänkar som kommunicerar med marken. Ett modernt trafikflygplan skickar statusläge till marken för många olika system (motorer, avionik, bränslesystem mm). Det gör att man kan förbereda felavhjälpande åtgärder långt innan flygplanet når sin destination.


En kommande utveckling när det gäller modern logistik är On Condition Overhaul, dvs i stället för kalendertidsbundet underhåll kan man övergå till behovsstyrt underhåll, vilket minskar kostnaderna och ökar tillgängligheten.


Prognoser för den civila flygtrafiken pekar på en fördubbling av trafiken inom 30 år. Det kräver effektivisering av flygtrafikledning och luftrumsuppbyggnad med större funktionella luftrumsblock med färre centraler än idag som hanterar större trafikmängder. Utveckling av flygplan och flygtrafikledningssystem gör att separationer i höjd och sida kan minskas.


En nyhet på Flygtrafikledningssidan, där Saab är pionjärer, är Remote Tower. Först ut är Örnsköldsviks flygplats där Flygkontrolltjänsten inom kontrollzonen utförs från Sundsvall.


Vilka utmaningar finns då när den digitala utvecklingen går så fort som den gör?


•Tekniken måste anpassas till människan

•Det är svårt att verifiera alla tänkbara fall inom en envelop

•White Space- Det man inte vet att man inte vet

•Systems Engineering- Bra och korrekt kravställning och validering av kraven

•Q-säkring av data

•Robusthet

•Enkelhet är bra

•Slutligen, lätt att säga svårt i verkligheten: Gör rätt från början!


Referat: Tommy Pålsson



Den 18 oktober


Saab/Boeing T-X: Ett nytt avancerat militärt flygutbildningssystem


Föredrag av Tomas Karlsson, Saab,  ansvarig för affärsutveckling och marknadsföring för projektet T-X på Saab


Tomas inledde med att presentera projektet Saab/Boeing T-X som är ett nytt avancerat flygutbildningssystem för US Air Force.


Saab samarbetar med Boeing i utveckling och produktion av detta projekt som ska bli USAF nya skolflygplan/trainer för framtiden.Som vanligt i USA är det ett antal olika flygindustrier som tar fram olika alternativ i konkurrens som är egenfinansierade när det gäller nya flygplan. Avsikten är att USAF ska fatta beslut om vem som får kontraktet i slutet av första kvartalet 2018.


Kvarvarande konkurenter är förutom Saab/Boeing ett italienskt projekt från Leonardo och dessutom Lockheed Martin tillsammans med Sydkorea som utvecklat T-50. Den som får kontraktet ska leverera 350 flygplan i en takt av 48 fpl/år med början 2022. Unikt med detta projekt är den korta ledtiden från att samarbetet med Boeing startat 2013 till roll out 13 september 2016 och första flygningen 21 december 2016.


Med ett avancerat flygutbildningssystem menas en helhet som omfattar  flygplan och stödsystem med digitala planeringsverktyg för företagsplanering och utvärdering och simulatorer, (samma filosofi som FV har med Gripen). Detta nya flygutbildningssystem ska ersätta T-38 Talon som USAF använt sedan 60-talet. T-X ska användas för att utbilda piloter för kvalificerade jakt- och bombflygplan.


Nya förmågor som T-X ska tillföra USAF är:


  • Flyga med hög belastning under längre tid (sustained G)
  • Lufttankningsförmåga AAR
  • Night Vision System NVG
  • Taktiska Data Länkar TDL
  • Förbättrad förmåga att träna jaktstrid

 

Flygplanet har ingen radar eller någon beväpning. Däremot simuleras radarprestanda, taktiska datalänkar, beväpning och motmedel av datorer. Piloten kan använda allt detta simulerat precis som i ett flygplan som har alla faciliteter. Att ersätta radar och beväpningssystem med datorer sparar både vikt och utrymme och ger därmed betydligt lägre kostnader.


Referat: Tommy Pålsson



Den 20 september


”Gripen for Thailand”- Gripens integration i Royal Thai Airforce


Överste (ret.) Tommy Pålsson inledde med en beskrivning av det thailändska flygvapnets uppgifter, organisation och flygplanpark. Vad gäller uppgifter har Thailand ett klart annorlunda tänkesätt i sina prioriteringar då kungahusets skydd är nummer ett och det nationella försvaret är först nummer tre. Det finns elva flottiljer av varierande modernitet, där den sjunde är symboliskt nog den flottilj som har Gripen. Flygplanparken är minst sagt blandad vad gäller ålder och tillverkningsland, men där General Dynamics F16 får stå för det mest moderna efter Gripen. Man har en stor transportkapacitet med bl a 12 stycken C-130 av varierande moderniseringsgrad. En DC-3 modifierad med turbopropmotorer och en regnframkallande utrustning finns också i arsenalen. Sammantaget en väldigt splittrad bild i ålder och modernitet och som sades vara  ”en mardröm för den tekniske chefen”.


Personalstyrkan för detta flygvapen, i flygplanantal jämförbart med Sveriges, är 43 000 (!) och i toppen finns cirka 300 generaler. Sättet att utbilda och använda sin personal kan för oss synas ineffektivt och därför förloras många tekniker. Efter det utbildningsprogram som genomförts i Sverige för thailändska studenter har flera också fått en helt oväntad inriktning än vad de genomförda studierna avsåg.


Thailand har deltagit i internationella samövningar i Australien där Gripen visat framfötterna i synnerhet gällande tillgänglighet. Deltagandet är i sig ett led i den vision Thailand har om att bli det bästa flygvapnet i regionen 2019. Ambitionen är hög, men den riskerar att bromsas av deras ettåriga planerings- och budgetsystem. Det finns ingen långsiktighet i anskaffningen av nya system, mycket sker ad hoc då medlen under året finns tillgängliga.


Pålsson avslutade sitt intressanta föredrag med några personliga erfarenheter från sitt mångåriga uppdrag i projektet. Här konstaterade han bl a att Thailand har en väldigt hierarkisk toppstyrd organisation, där framgång måste baseras på en kontinuerlig personlig relation.


Fler Gripar till Thailand då? Ja, intresset och behovet finns och uttrycks, men avgörandet följer främst den politiska utvecklingen i landet innefattande den nye kungens roll och stundande val.


Referat; Hans Bjernby



Den 10 maj 2017


Finlands säkerhetspolitiska läget och försvar


Överste Manu Tuominen inledde med en bild av det säkerhetspolitiska läget i Norden och Östersjöregionen ur ett finskt perspektiv. Visade på de förändringar med ökande aktiviteter som skett och pågår t ex de framflyttningar av stridskrafter som NATO gör till andra Östersjöstater dvs de baltiska länderna och Polen. Han underströk att Sverige och Finland som de största strandägarna, självklart påverkas av detta på olika sätt.


Han beskrev därefter läget och utvecklingen i det finska försvaret med dess fokus på ett skärpt nationellt försvar med dess tre huvuduppgifter, militärt försvar, stöd till det civila samhället och visst deltagande i internationella insatser. En fjärde uppgift tillkommer nu mot bakgrund av vissa solidaritetsklausuler (EU). Den uppgiften är att kunna bistå andra stater med en konkret insats. Den nödvändiga lagstiftningen för en sådan insats kommer att införas genom beslut i riksdagen i närtid.


Finland har en årlig försvarsbudget om ca 2.8 mdr euro. Budgeten är f n fokuserad på arméns behov men förutsätts riktas om ca 2020 mot de övriga försvarsgrenarna. Materielomsättningen i marinen (nya korvetter) och flygvapnet (ersättare till Hornet) innebär dock att finansiella förstärkningar utöver försvarsbudgeten måste tillföras. Tuominen visade också på den stora personalstyrka man förfogar över i ett skarpt läge tack vare sitt bibehållna värnpliktsförsvar. Han underströk också då att Finland är ett folkets försvar, vilket också uttrycks i en stark försvarsvilja.


När det gäller det gränsöverskridande samarbetet sågs det som nödvändigt och ofrånkomligt. Det sker på många täter (FN, NATO, Norden) och där det bilaterala militära samarbetet mellan Sverige och Finland är av högsta vikt. Ett flertal övningar genomförs också mellan länderna, där s k insatser med ”combined units” är nya konkreta inslag som i närtid kommer att ge en operativ effekt. Här har samarbetet i den svensk-finska amfibiestyrkan kommit långt. Övningarna kommer att utökas både i antal och till innehåll.


Överste Manu Tuominens föredrag uppskattades högt av oss åhörare- intressant, konkret och rakt på sak. Han följde balanserat upp sin framställning under efterkommande frågestunder med raka svar om än med en humoristisk glimt i ögonvrån när frågorna berörde de geografiska och säkerhetspolitiska gränstrakterna.


Ref; Hans Bjernby



Den 5 april 2017   


Rysslands militära förmåga i ett tio-årsperspektiv


Gudrun Persson, projektledare för ryska studier i FOI:s enhet för säkerhetspolitik:


Föredraget gav insikter i vad som driver den ryska ledningen och hur den använder militära medel för att styra den ryska politiken. Man anser att övriga världen skall acceptera det auktoritära systemet i Ryssland.


NATO:s försök att ansluta flera länder och Natos ökade robotförsvar utgör den hotbild som den ryska ledningen ser och är anledningen till att de måste öka sin närvaro i gränsområdena. Dessutom betraktas de pågående krigen och terrorismen som verkliga hot. Därför strävar Ryssland att utöka sitt territorium och att skapa eller bibehålla buffertstater mellan ryskt territorium och NATO-staterna.   


Den ryska säkerhetspolitiken har just nu ett starkt antivästligt inslag, både mot USA och EU. Ett viktigt mål för Ryssland är att andra stater skall erkänna den ryska intressesfären, att stormakterna skall dela in världen i intresseområden för respektive stormakt.  Den inre repressionen och den yttre aggressionen är den dynamik som råder för tillfället.


President Putin har uttalat, efter det att han återkom till ledningen, att Rysslands betydelse i världen måste öka. Inom landet måste regimen styra informationsspridningen med motivet att Ryssland är hotat, konflikten pågår.


FOI ger ut studien ”Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv ” var tredje år. Den senaste studien, som kom i december 2016, visar att Ryssland siktar på att skapa militär handlingsfrihet genom utökade förband och övningar. Förutsättningar för detta skapas genom satsningar på ökade försvarsutgifter och industri och genom övningar i försvarsgrensgemensamma omfattande operationer och fjärrstrid.Om man går in i en krigsskådeplats gör man det om man kan ta initiativ, man har tillräckliga resurser, det geografiskt begränsat område är begränsat och om man har förband med minst 75 % stridsduglighet.


Slutsatserna är att Ryssland är berett att ta större politiska risker i närområdet och även bortom detta. De stora övningarna de genomför pekar på detta. Övningarna ger erfarenheter och möjlighet att kontrollera att mobiliseringen fungerar. Politiken styr ekonomin men brist på ekonomiska resurser gör landet mer beroende av vapenexport och av att den militära vapenindustrin också har civil produktion. Militära medel satsas för att nå nya politiska mål – inte bevara status quo.


Man anser att det pågår ett krig i form av informationskrig. Ryssland spelar på att skapa oenighet i väst och att Ryssland har stor beslutsförmåga genom sitt centraliserade styrelsesätt.  Den ryska politiken pendlar mellan retoriken och de faktiska resurserna. Ryssland är berett att satsa mer ekonomiska medel på att bygga militär styrka än andra industrialiserade länder.


Tyvärr kunde Gudrun Persson inte stanna till middagen, hon hade plötsligt kallats in för ett viktigt arbete. Vi fick fortsätta diskutera Ryssland vid borden under och efter middagen utan att få svar på de frågot som hade dykt upp.


Referat: Magnus Berg



Den 22 februari 2017


Fredsbaskrarna - veteraner från insatser i fredens tjänst.


Under den rubriken genomlyste Fredsbaskrarnas förbundsordförande, brigadgeneral (ret.) Lennart Bengtsson, informativt och engagerat den verksamhet, som bedrivs av organisationen i många olika former.


Inledningsvis klargjordes den definition av veteran som förbundet tillämpar, eftersom det finns andra. I korthet inbegriper den envar som genomfört internationell tjänstgöring sanktionerat av världssamfundet och/eller staten.


Bengtsson gav en mycket informativ bild av de aktiviteter som syftar till att främja kamratskap, kamratstöd såväl före som under och efter insats. Framförallt stödet vid hemkomsten och då görs också de största insatserna bl a med särskilt utbildade samtalspartners. Förbundet samarbetar med en rad olika partners t ex kamratföreningar, soldathem och mer unikt med Akademiska sjukhuset i Uppsala.


Förbundet samlar ca 5 000 medlemmar, vilket i sig är lågt och har därför en stående utmaning att rekrytera fler. Man räknar med att ca 85 000 haft internationell tjänst. Verksamheten finansieras med statsbidrag (ca 7 miljoner/år), medlemsavgifter (ca 800 000/år) och genom försäljning av det egna unika ”gula bandet” (ca 3-400 000/år).


En annan utmaning gäller de civila utsändande myndigheters syn och ansvar såsom Försvarsmakten numera (äntligen, säger någon) åtagit sig för berörd personal.


Vi fick en informativ, tankeväckande genomgång med fokus på ”kamratskap, omtanke och medmänsklighet”. Kanske nyheter för några men samtidigt också en påminnelse och beundran för de viktiga och grannlaga insatser som görs för de som tjänstgjort i fredens tjänst.

 

Referat; Hans Bjernby