Referat av våra föredrag

 

Här följer referat av vad som har hänt vid våra möten. Referaten för i år, 2019, läggs in på den här sidan, tidigare år får du klicka fram här under.

Här kan du läsa om våra möten och få del av det som har hänt. Meningen är att vi skall ge de medlemmar som inte kan komma information om vad som har hänt.

 

 

 

 

2019



23 oktober 2019

 


Rysk avregleringsförmåga i Östersjön eller ” Bursting the bubbles”

      Robert Dalsjö,  Försvarets Forskningsinstitut

 




Robert Dalsjö, forskningsledare vid FOI, höll ett mycket intressant föredrag om rysk förmåga att avreglera delar av vårt närområde med Luftvärnssystem S-400 kompletterat med markrobotsystem främst SS-26 Iskander.

 

Föredraget bygger på en FOI-rapport som behandlar rysk A2/AD förmåga (Anti-Acces/ Area Denial). Enkelt uttryckt förmågan att lägga en ostkupa över delar av Östersjön med LV och markrobotsystem som hindrar NATO och randstaterna att uppträda där. Budskapet i rapporten är att man ska granska prestanda på nya ryska luftvärnsrobotsystem med kritiska ögon. ”Tro inte på Bubblor”

 

Det modernaste ryska LV-robotsystemet S-400 har en räckvidd på 400 km enligt ryska källor. Om man placerar S-400 i Kaliningrad så lägger det en ostkupa som täcker södra Östersjön och Sverige upp till Småland, vilket skulle begränsa möjligheterna att uppträda från F 17 i Ronneby och NATOS möjligheter att tillföra förstärkningar till de baltiska staterna vid en eventuell konflikt.

 

När man studerar S-400 så finns det ett antal faktorer att beakta. Man måste skilja på systemets nominella och effektiva räckvidd. Med 400 km räckvidd från Kaliningrad så gör jordens krökning att spaningsradarn inte kan upptäcka mål på låg och medelhöjd över svenskt territorium. Alltså en rent fysisk begränsning.

Man ska också komma ihåg att i ryska uppgifter finns alltid ett mått av propaganda som innehåller överdrifter.

När man tittar i ett historiskt perspektiv så har alltid väst oftast framgångsrikt kunnat hantera ryska LV system i moderna konflikter, t ex Irak och Syrien.

Rysk förmåga att målfölja kvalificerade mål på långa avstånd har inte på något sätt varit i paritet med västliga system.

Om man lägger till förmåga att störa de ryska LV robotsystemen med elektroniska eller andra motmedel så reducerar man prestanda ytterligare. Då har man reducerat det nominella värdet på 400 km räckvidd avsevärt. Har man dessutom förmåga till SEAD/DEAD dvs att trycka ner LV systemet med störning eller fysisk bekämpning så begränsar man möjligheterna för motståndaren att verka överhuvudtaget.

 

De nominella skjutvärdena på 400 km bygger på roboten 40 N6. Det har visat sig att den roboten överhuvudtaget inte är operativ och tillgänglig.

Verkligheten är alltså en annan, man ska inte tro på allt som står i reklambroschyrer.

 

Erfarenheter från ryska insatser i Syrien med flyg och LV väcker också frågor om systemens faktiska förmåga i fält, jämfört med dess nominella förmåga. Det motsvarar inte de förmågor som förväntats vid en konflikt i Europa.

 

Hur påverkas Sverige av detta?

Det blir svårare att stå utanför en konflikt i närområdet. Sverige har tecknat ett antal samarbets-avtal med NATO och EU.

Ryssland skapar ett visst tryck på Sverige och närområdet genom att placera ut LV-robotsystemet S-400 och markrobotsystemet SS-26 Iskander i Kaliningrad.

 

Det har historiskt funnits en övertro på rysk förmåga i väst. Då har man ofta tittat på numerär och materiel. Inte på begränsningar i organisation och Chain of Command.

 

På 70-telet hade västliga piloter stor respekt för ett Sovjetiskt korträckviddigt LV system ZSU-23 med 4 eldrör. Det visade sig att det sköttes av två soldater som skötte målföljning i respektive X-och Y-led vilket måste vara mycket svårt att koordinera. Lägg därtill att soldaterna i ett invasionsscenario har mat och sömnbrist så blir effekten inte imponerande.

 

Hur ser då framtiden ut?

  • Det skrotade INF-avtalet ökar risken för produktion av nya vapensystem hos både öst och väst.
  • Putin har en propagandistisk förmåga att presentera nya vapensystem med fantastiska prestanda.
  • Rysk förmåga till målföljning på långa avstånd mot luftmål kommer att bli bättre på lång sikt.
  • Väst har inte prioriterat utveckling av nya kvalificerade vapensystem pga av kriget mot terrorismen och IS vilket har krävt andra förmågor.
  • Sjömåls- och markmålsrobotar utgör ett större hot, men även här finns flera möjliga motåtgärder.

 

Med detta knöt Robert Dalsjö ihop säcken med budskapet ”Tro inte på bubblor”

 

Under kvällen åts därefter en god middag med tillbehör i glada flygarvänners lag.

 

Tommy Pålsson


Den 21 mars 2019



 

"MFUS, Militärt Flygutbildningssystem"

      Major Michael Rosenqvist, Flygstaben

 




Michael Rosenqvist (MR) har en bakgrund som flygförare på AJ 37 på F15 i Söderhamn. När F15 lades ner blev ha n provflygare på FMV och senare flyglärare på Flygskolan. Han har jobbat som Chef för Flygsäk i HKV och är nu projektledare för MFUS, Militärt FlygUtbildningsSystem.

 Avstampet till MFUS är arvet från dagens flygutbildningssystem och att bevara de goda erfarenheter som finns inbyggda det.


FV har mycket goda erfarenheter av de förändringar i flygutbildningen som genomfördes i mitten av 70-talet. MR framhöll Folke P Sandahl, FOI, som motorn i detta positiva förändringsarbete. De som har upplevt flygutbildningen innan dess, vet vem Palle Johansson var och hur han förändrade utbildningen. Folke ledde projektet OKAFF (Operation kvalitetshöjning av flygförare). Grundtanken var att uttagningssystemet med DMT var så bra att alla som togs ut till GFU (Grundläggande Flygutbildning) hade förutsättningar att klara flygutbildningen. Det innebar att flygläraren blev en coach i stället för en kontrollant vilket innebar en stor positiv förändring. Eleverna skulle inte rangordnas utan utbildas i första hand. Resultatet blev att utbildningsmiljön och trivseln för eleverna förbättrades avsevärt och gallringsprocenten sjönk drastiskt.Detta resulterade i mätbara positiva resultat både när det gäller ekonomi och humankapital. FV har mycket låga gallringssiffror i en internationell jämförelse.

 

Sedan 1987 börjar FV flygutbildningen direkt på SK 60, vilket är unikt. Därmed kunde propellerskedet uteslutas, vilket innebar stora besparingar; en flygplanstyp med en omskolning mindre. Det behövs ju inget gallringsskede på propeller som tidigare FörGFU innebar.

SK 60 användes på GFU redan 1967 och har nu varit med i 52 år vilket är en ansenlig tid. Eftersom SK 60 har varit med så länge är användningen av simulatorer begränsad.

 

Efter GFU genomför de blivande piloterna en GTU (Grundläggande Taktisk utbildning) i 12 månader där man använder SK60 i taktisk flygning och med viss vapenverkan. Utbildningen är i huvudsak ett arv från 35/37 epoken men fyller sin funktion även nu, innan eleven börjar flyga 39 Gripen.

 

Blivande helikopterpiloter utbildas också i Flygskolans regi, men man genomför 15 månaders GHU (Grundläggande helikopterutbildning) i Tyskland och fortsätter sedan GTU utbildningen på Flygskolan.

 

Vilka krav ställs på en pilot i den moderna luftarenan oavsett om man flyger Gripen eller Tp-flygplan?

  • Man måste kunna fatta beslut i en komplex stridsmiljö
  • Störning kommer vara regelbundet förekommande
  • Beslut måste fattas på fragmenterad information
  • Stridsmiljön är ofta mörker, vinterförhållanden, dåligt väder mm

 De blivande piloterna fostras för framtiden redan på Flygskolan genom att förstå och validera sina prestationer vilket ökar självkännedomen.

 

Vad skall då ett nytt MFUS bidra med i den framtida flygutbildningen?

  • Integrerat system av simulatorer och Virtual Reality i förberedelsefasen
  • Digitala planerings- och utvärderingsverktyg (jfr Gripen)
  • Syntetiska funktioner för vapensensorer och länkar på skolflygplanet

 Man kommer att behålla plattformsträning, kurvstrid mm då det ökar förmågan till rumsuppfattning och att se banor i luften.

 MFUS ska också vara

  • flexibelt (svenska modellen gäller)
  • personalsnålt och ekonomiskt hållbart
  • realiserbart

 

Vad finns det då för utmaningar i framtidens flygutbildningssystem?

Brist på flyglärare, allvarligt eftersom utbildningsbehovet av piloter kommer att öka.

Brist på sökande till förarkategorien i FV, bättre rekrytering är nödvändigt!!

Brist på långsiktiga beslut!!

De stora kullarna från Top Gun generationen börjar snart gå i pension

Krav på förmågeökning hos Insatsorganisationen samtidigt som flygutbildningen behöver ökas.


Referat: Tommy Pålsson


Efter föredraget intog vi en kraftig och välsmakande ärtsoppa enligt traditionen på torsdagar.  Till den severades varm punsch och vi sjöng visor till punschen. Som efterrätt blev det pannkakor med sylt och grädde.

Vid kaffet efteråt svarade Michael på många frågor från det intresserade auditoriet.

Den 20 februari 2019.




”Flygvapnets utveckling i norr

        och det nordiska samarbetet”

       C F21, Överste Claes Isoz



Claes Isoz har tjänstgjort som flygingenjör i flygtjänst på F16 och F4. Efter olika befattningar i HKV och två utlandsmissioner så utnämndes Claes till Flottiljchef på F21 i Luleå 2018.

Claes inledde med en exposé över de senaste 20 årens omorganisationer och neddragningar som ställer till problem när FM ska växa igen.

Att bygga ett centrallager för utrustning i Arboga är inte optimalt med dagens hotbild.

All nedläggning av infrastruktur och flygbaser begränsar FV handlingsfrihet och rörelsefrihet på ett negativt sätt när man nu ska öka den operativa förmågan.

Den operativa ledningen för FV, A och M flyttades till Uppsala, Enköping och Muskö för något 10-tal år sedan. Sedan flyttade alla staber tillbaka till Stockholm och HKV igen.

Från årsskiftet 2019 så återuppstår Försvarsgrensstaberna igen i Uppsala, Enköping och Muskö. Vad har det kostat och vad är verkningsgraden av alla omorganisationer? (Förf. reflektion)


F21 har Europas största flygövningsområde vilket är unikt och förfogar över två flygbaser Vidsel och Jokkmokk. Övriga baser i gamla Milo ÖN är nedlagda och eller sålda.

F21 har två stridsflygdivisioner Gripen C/D och utbildar även bas- och säkförband, som har en viktig uppgift i den nya hotbilden.


Rekrytering

Uppgiften att utbilda värnpliktiga är ny och mycket viktig när det gäller rekrytering. FV har idag problem att rekrytera flygförare, flygtekniker, STRIL-personal och sambandspersonal.

Rekryteringen till FV måste bli bättre generellt och ett problem är att till exempel hitta hur man söker till dessa personalkategorier på FM hemsida.

FM prioriteringar och rekryteringsinsatser har under ett antal år inriktats mot personal till utlandsstyrkan och det är inte en kompetensprofil som passar mot ovan nämnda personalkategorier i FV.


Cross Border Training, CBT

Som nämnts har F 21 Europas största flygövningsområde och det utnyttjas för daglig övningsverksamhet med Norska F-16 och Finska F-18 divisioner.

Det har funnits en tydlig politisk vilja som skapat förutsättningar för att samöva med enkla rutiner för planering och genomförande. Det ger mycket bra utbyte att öva med andra flygplanstyper och nationaliteter. Exempel på samövningar är manövreringsträning, interoperabilitet och övningar med stora förband.

Det finns också ett gemensamt system för utvärdering av flygpassen, vilket är mycket viktigt.


Arctic Challenge Exercise, ACE

Tankar på att utvidga samarbetet med grannarna och skapa en större internationell flygövning föddes och så utvecklades ACE 15 . Det var en militärövning som inleddes 25 maj och pågick till den 4 juni 2015 i luftrummet över norra Sverige, Norge och Finland. Övningsområdet sträkte sig från Treriksröset i norr till en linje Hemavan-Storuman-Lycksele i söder.

ACE genomfördes med deltagande flygförband från Sverige, Tyskland, Finland, Schweiz, England, USA och Norge.

Syftet med övningen var "att öva utförandet av komplicerade flygoperationer samt samverka inom ramen för en internationell fredsfrämjande krishanteringsinsats under FN:s mandat ”.

Utöver flygförband deltog även bas- luftvärn- och stridsledningsförband.

Övningen upprepades 2017 samma område och ska även 2019 genomföras i maj. Det blir den mest avancerade flygövningen i Europa med deltagande av 12 länder inklusive NATO.

Antalet deltagande flygplan är 115 som förbrukar 2500 flygtimmar. Till detta kommer avancerade luftvärnssystem och stridsledning och basförband.


Flygvapenövningen 2019

Övningen genomförs i maj med flygförband bland annat baserade på Kallax, Vidsel och Jokkmokk. På Jokkmokk deltar 1000 personer, det är den största övningen på Jokkmokk sedan FMÖ Nordanvind 1991. (En ärrad kämpe kommenterade- 1991 hade vi 22 jaktrotar i högsta i Milo ÖN på alla baser)

Det som bland annat skall övas under årets Flygvapenövning är återtagande när det gäller förmågan att nyttja och uppträda på krigsbaser.


Trident Juncture 2018

Trident Juncture 2018 förkortad TRJE18, var en NATO-ledd militärövning som genomfördes i norra Norge mellan den 25 oktober till den 7 november 2018.

Förband från hela FM deltog och givetvis F 21 flygförband. Ett viktigt övningsändamål för de svenska basförbanden var att öva värdlandsstöd. Att öka förmågan att ta emot utländska flygförband mm så att dessa snabbt kan börja verka efter ny basering.

 

Man kan konstatera att det är mycket som händer i luftrummet över Nordkalotten och som gammal F 21:are känns det tryggt att övningsverksamheten och kompetensuppbyggnaden är i full gång!

Referat: Tommy Pålsson


Efter det intressanta föredraget avåts en god middag i glada flygarvänners lag.

Den 23 januari 2019.


”Tyngdlyftare i Flygvapnet”

Föredragshållare Kn Thorbjörn Engback

 

Föredraget bygger på två böcker som skrivits av Thorbjörn Engback och som handlar om transportflyget i FV och speciellt om C-130/TP 84 Hercules och Thorbjörns tid och erfarenheter som pilot och befälhavare på Tp 84.

C-130 är den internationella beteckningen på Hercules och Tp 84 den svenska beteckningen.

 

Thorbjörn inledde med en mycket personlig och uppskattad skildring av sin tid som pilot i FV från GFU 1970 till sin pensionering 2006. T flög som fältflygare på F 13 1971-91, 35 Draken, och han var med om introduktionen av JA 37 Viggen i FV 1979. Sedan blev det transportflyget och F 7.

T inledde med en expose av transportflygets historia i FV från en ombyggd B 3 till Tp 84.

C-130 Hercules flög för första gången 1954 i USA. Svenska FV fick hyra sin första Hercules 1965 under ett år. I händelse av haveri skulle FV ersätta Lockheed med en 2 250 000 $. Flygplanet köptes av FV redan på hösten 1965.

 

Tp 84 har deltagit i många viktiga internationella hjälpinsatser under svåra förhållanden. Den första insatsen var i krigets Biafra redan 1968.

 

Herculesflottan fylldes på med ett flygplan 1969 och  ytterligare ett 1975. Efter revolutionen i Iran 1981 fick FV köpa 5 stycken C-130 som Iran beställt. USA införde ett handelsembargo mot Iran och affären gick snabbt. Totalt hade FV 8 TP 84.

 

De internationella uppdragen blev fler och F 7 gjorde stora hjälpinsatser i kriget mellan Eritrea och Etiopien 1985-88.

När Sverige deltog i FN operationerna under kriget på Balkan flög man regelbundet mellan Sverige och Balkan under en lång tid. Hotbilden från främst finkalibrig eld och handburna LV system tvingade fram en taktikanpassning vid inflygningar och utflygningar till och från främst Sarajevo.

Det ledde också till att till att TP 84 utrustades med VMS utrustning. (varnings- och motmedelssystem). Flygplanen fick facklor, remsor och robotskottsvarnare vilket var viktigt när man uppträder i en miljö med hot från marken.

 

De internationella insatserna fortsatte i Afganistan under ISAFs ledning. Taktik och VMS system kom även till användning här. Man flög på allt från riktiga flygplatser i Kabul till smala och korta grusstråk i norra Afghanistan.

 

Ett av flygplanen modifierades till tankerflygplan. Syftet var en demonstrator för att lära sig lufttanka från Tp 84 till Gripen. Tankerflygplanet deltog även som support till Gripen i flygoperationerna mot Libyen 2011.

 

Ett av de mer udda uppdragen man fått var när två 3-tons elefanter skulle flygas från Thailand till Sverige 2004. Elefanterna var en gåva från Thailands kung Bhumibol till den svenske kungen efter ett statsbesök. Flygningen gick bra och elefanterna finns idag på Kolmårdens djurpark.

 

Tp 84 har varit ett säkert flygplan i FV som förskonats från haverier. Ett allvarligare tillbud inträffade 1966 när man skulle landa på grässtråket på Flugebyn i Karlsborg. FJS hade flyttat stråket i sidled utan att meddela F 7. Bärigheten var mycket sämre på nya stråket och flygplanet sjönk ner i marken med vissa skador som följd.

 

Thorbjörns sista utlandsflygningen gick till Alaska där Gripen deltog i den stora internationella övningen Coop Thunder.

 

Thorbjörns sista flygning slutade med en 3 motorlandning på F 7 efter motorproblem.

 

Böckerna "Tyngdlyftaren i Flygvapnet" del 1 och del 2 finns att köpa av Thorbjörn. Kontakta honom på t.engback@gmail.com

Del 1 är historien om TP 84 och Thorbjörns erfarenheter och del två är bilder från TP 84 tid i FV.